minhogstaonskan

Helt sjukt att få skriva denna rubrik!!! Men lika rädd är jag för att det ska skita sig bara för att jag skriver om det, är sååå fruktansvärt rädd för missfall. Snälla, snälla Gud, låt vår lilla kärlek stanna hos oss!! Trodde jag skulle vara lugn och harmonisk så fort jag fick det där efterlängtade plusset på stickan, men ack så fel jag hade. Känner mig så otroligt orolig för att finna blod i trosan, minsta lilla hugg i magen analyserar jag. Så det är nästan som när man inväntar mensen. Fast emellanåt blir jag alldeles varm och påminns om att vi faktiskt har lyckats, det är så svårt att ta in, så stort att det är helt ofattbart. Jag måste, vi MÅSTE ta oss igenom de första kritiska veckorna till vecka 12, och resterande med förresten!! Vill bara kunna njuta, vara glad, skrika ut det! Men vi vet att det är för tidigt ännu, så vi kommer att vänta ... Åh, denna väntan! Tiden sniglar sig fram, jag som innan tyckte att tiden gick så himla fort! Jo men visst ....

Jag känner mig iaf gravid. Mår illa, inte så farligt men det är där. Mensvärk som kommer och går, mest om kvällen. TRÖTT, på jobbet i måndags var det helt sjukt jobbigt kan jag meddela. Hungrig är jag också, sugen på allt och blir lätt anfådd. Ont i hela brösten, inte bara utmed sidorna. Känner att de är där liksom hela tiden.

Kan ju även meddela att ja, det kändes (för mig iaf) precis som om mensen skulle komma inna jag fick positivt. Hade alla klassiska menssymtom som finnar, humörsvängningar, trötthet, uppsvälldhet, ont i min högra axel, MENSVÄRK, ömma bröst utmed sidorna etc. Var HELT BERGIS på att mensen skulle komma. Den kom inte på onsdagen som var dag 30 i cykeln, min förra mensdag. Hade dock jävulsk mensvärk så jag väntade på syndafloden. Den kom inte på torsdagen heller, inte fredagen och inte lördagen. Vi detta laget hade jag haft jävulska kramper i magen, speciellt under lördagen. Precis som menskramper innan det kommer. Och det var när jag aldirg fick nån blödning som jag började misstänka något. Så i söndags när jag hade ridit så upptäckte jag en pytte, pytteliten fläck på trosskyddet, en flytning( ursäkta detaljerna) med några strängar ljusrött blod i. Har ALDRIG fått ngt sånt innan och det var då jag bestämde mig för att testa. Kan ju säga att när stickan visade två streck, vilket den aldrig tidigare gjort, så sprang jag runt som en dåre i huset, skrek, skrattade, grät omvartannat. Sambon var nog mest chockad! Helt obeskrivlig känsla, den kommer jag aldrig att glömma!!

Så vi är verkligen superlyckliga, men jag oroar snart ihjäl mig för missfall. Vet att man inte kan påverka så mycket själv vid denna tidpunkt, men jag ber, jag hoppas ,jag bönar; SNÄLLA, låt det gå bra nu!!! <3

Hej på er! Jag lever, har inte gått i ide eller så. Anledningen till att jag inte skriver lika ofta är att jag helt enkelt inte har tid. Vi renoverar vårt kök och det tar all vår lediga tid, så därför hinner jag inte sitta och knappa här! =) Men jag är inne och läser hos er titt som tätt så ni är inte glömda!

Vill inte heller sitta och gräva ner mig för mycket, blev lite mycket där ett tag, ville komma bort från alla hopplösa tankar, och det har faktiskt känts bättre. Jag fokuserar på lite annat, som renovering och även på vår häst som kom för ca en månad sedan. En islandsvallack som är helt underbar och som jag och min syster har tillsammans. Kan säga att han har fått mig att må såååå mycket bättre! Precis vad jag behövde. Älskade, underbara kille!

Statusen som sådan är att jag är på dag 28 idag. Jag vet att det inte lyckades den här gången heller. Jag VET det, och faktiskt så känns det inte helt deprimerande, alltså jag är inte lika ledsen nu som jag brukar vara innan mens. Vet egentligen inte varför, men känslan är så skön, att jag tänker hålla kvar vid den och inte analysera om varför jag känner så just denna gång. Jag vill bara ta dagen som den kommer, imorgon kanske jag känner annorlunda, men just nu tänker jag vara glad och hålla kvar den positiva känslan inom mig!

Har iaf bestämt att det förmodligen blir IVF privat i januari. Så det känns bra helt enkelt, bra att det finns ett mål.

Kramar till er alla!

Skrev precis ett långt jävla inlägg som råkade raderas, inte fan att nåt ska gå bra för oss!!!
Har varit en jävla pisskväll rent ut sagt. Är så jävla nere och ledsen. Är precis hemkomna från grannen, var lite fest där. Träffade en gammal vän som är gravid. Hon var så fin, så lugn, utstrålade sån lycka. Jag unnar henne verkligen all lycka men när jag skulle berätta för henne om vårt problem, vårt kämpande, vår längtan så bara brast det, Blev jätteledsen. Så hemskt, allt bara kommer ikapp, man förtränger det så bra, och rätt var det är så bara kommer det. Hade visserligen druckit vin och då brukar ju känslorna svalla, ligga utanpå liksom. Nej, allt känns så pissigt och hopplöst just idag, Det kommer verkligen att bli frukatnsvärt svårt för oss. Vi kommer antagligen att få kämpa med sprutor, hormonsvängningar osv för att få vårt barn. Eller blir det den långa vägen mot adoption, bara vet att det kommer bli så jävla tufft. Hur myckt mer ska jag orka, hur mycket mer ska mitt hjärta tåla? Jag vet inte, jag vet bara att nu när jag får mens nästa gång så kommer jag bryta ihop, gå sönder, jag orkar inte mer, vill bara försvinna. Om det enda sättet för oss att bli gravida är att jag slappnar av och inte tänker på det, så är det kört, det kan jag säga. För det går inte, jag kan inte, längtan, lidelsen är för stor. PUNKT. Då är det alltså kört för oss, så nu vet man ju det och det är ju det som känns så himla hopplöst.

Ägglossningen är iaf över. Vi mös till det i söndags, två ggr till och med. Stegringen kom i tisdags och då var vi på det igen samt i onsdags. Så vi har ju prickat in dagarna, det vet vi. Men vad spelar det för roll? Det har vi ju gjort i ett och ett halvt år, så varför skulle det ta sig nu?? Hoppet försvinner, man vet att man trampar i vatten förgäves, går i motvind. Jag orkar verkligen inte mer, vad fan ska vi ta oss till??

Att det sedan är andra tråkigheter runtomkring gör ju inte saken bättre. Och jag och sambon blev ovänner ikväll, vilket inte heller är kul. Får väl ta tag i det imorn, just nu orkar jag ingenting ...