minhogstaonskan

Hej!
Mina dagar efter besöket hos läkaren förra veckan har varit bra, mycket bra. Jag har känt mig lycklig och lättad. Nu ska vi få hjälp, vi är inte ensamma längre. Men så igår kom det, samtalet som jag hade hoppats sååå mycket på. Det var från gynmottagningen och de meddelade att de hade fått ett återbud imorgon, så jag ska komma in och spola igenom äggledarna klockan halv tolv!!  Blev överlycklig såklart! Kruxet var ju bara (såklart när det gäller något som JAG ska göra) att de hade slut på kontrastvätska, hur fasen det nu kan gå till på ett sjukhus!!? Leveransen beräknas komma klockan halv åtta imorgonbitti, och är den inte med så kan jag inte genomföra undersökningen. Hon skulle ringa mig imorgon så fort hon visste, men jag menar HALLÅ!!!! Jag kommer fasen inte kunna sova inatt bara för detta nu! När jag väl fått en tid så har de ingen kontrast??? Det är sååå typiskt min otur att de ringer och säger att nej, tyvärr fanns den inte med i leveransen, så du får snällt VÄNTA. Jo, tack, vänta är man ganska van vid i detta laget ...

I alla fall kunde jag såklart inte låta bli att gå in på Familjeliv och googla allt om Äggledarspolning. Skulle jag SÅKLART INTE gjort! Ännu en sak som är typisk mig, måste ta reda på precis ALLT innan jag gör något, vilket oftast brukar leda till att jag stressar upp mig ännu mer! Fick läsa rena skräckhistorier och folk som svimmat och det ena med det andra, vissa kände typ nada, som mensvärk på sin höjd. Nu vet jag liksom inte OM jag ska oroa mig eller inte, jag menar om jag inte gör det kommer det säkert göra asont och gör jag det så kanske det går bra ... Eller jag vet inte! Kommer ändå vara skiträdd, nervös och hispig om det nu blir min tur imorgon. Men jag måste tänka som så att jag får i alla fall veta om det fins passage, det kommer lugna mig vilket som, för jag har i alla fall fått VETA.

Mamma är snäll och följer med mig så jag slipper åka ensam. Ska ta en Ipren 400 mg en timme innan, vad nu den kan ha för verkan. Hjälper ju knappt mot huvudvärk! Usch, jag är verkligen jättenervös!! Mamma är för övrigt inte världens bästa stöd, jag gnällde lite innan idag och tyckte att varför ska just JAG gå igenom detta. Då säger hon att det kanske vi inte behövt om vi bara haft tålamod och väntat lite till, så hade det nog blivit bebis! till slut Jag hatar när hon säger så! Hon kan väl inte veta hur det känns, hur våra hjärtan, bit för bit gått sönder under dessa 15 låååånga månader när mensen gjort intåg. Hon har aldrig haft problem med barnlöshet och kan inte förstå. Jag orkar inte tjata emot henne, utan är bara tyst. Skulle vara sååå sönt om man hade någon i sin närhet som hade samma problem som man kunde dela sina tankar och känslor med, någon som förstår ...

Nej, nu ska jag gå och lägga mig! Håll tummarna för mig imorgon, att jag får tiden och att det går bra!

Kram kram