Vecka 6 (5+2)
Helt sjukt att få skriva denna rubrik!!! Men lika rädd är jag för att det ska skita sig bara för att jag skriver om det, är sååå fruktansvärt rädd för missfall. Snälla, snälla Gud, låt vår lilla kärlek stanna hos oss!! Trodde jag skulle vara lugn och harmonisk så fort jag fick det där efterlängtade plusset på stickan, men ack så fel jag hade. Känner mig så otroligt orolig för att finna blod i trosan, minsta lilla hugg i magen analyserar jag. Så det är nästan som när man inväntar mensen. Fast emellanåt blir jag alldeles varm och påminns om att vi faktiskt har lyckats, det är så svårt att ta in, så stort att det är helt ofattbart. Jag måste, vi MÅSTE ta oss igenom de första kritiska veckorna till vecka 12, och resterande med förresten!! Vill bara kunna njuta, vara glad, skrika ut det! Men vi vet att det är för tidigt ännu, så vi kommer att vänta ... Åh, denna väntan! Tiden sniglar sig fram, jag som innan tyckte att tiden gick så himla fort! Jo men visst ....
Jag känner mig iaf gravid. Mår illa, inte så farligt men det är där. Mensvärk som kommer och går, mest om kvällen. TRÖTT, på jobbet i måndags var det helt sjukt jobbigt kan jag meddela. Hungrig är jag också, sugen på allt och blir lätt anfådd. Ont i hela brösten, inte bara utmed sidorna. Känner att de är där liksom hela tiden.
Kan ju även meddela att ja, det kändes (för mig iaf) precis som om mensen skulle komma inna jag fick positivt. Hade alla klassiska menssymtom som finnar, humörsvängningar, trötthet, uppsvälldhet, ont i min högra axel, MENSVÄRK, ömma bröst utmed sidorna etc. Var HELT BERGIS på att mensen skulle komma. Den kom inte på onsdagen som var dag 30 i cykeln, min förra mensdag. Hade dock jävulsk mensvärk så jag väntade på syndafloden. Den kom inte på torsdagen heller, inte fredagen och inte lördagen. Vi detta laget hade jag haft jävulska kramper i magen, speciellt under lördagen. Precis som menskramper innan det kommer. Och det var när jag aldirg fick nån blödning som jag började misstänka något. Så i söndags när jag hade ridit så upptäckte jag en pytte, pytteliten fläck på trosskyddet, en flytning( ursäkta detaljerna) med några strängar ljusrött blod i. Har ALDRIG fått ngt sånt innan och det var då jag bestämde mig för att testa. Kan ju säga att när stickan visade två streck, vilket den aldrig tidigare gjort, så sprang jag runt som en dåre i huset, skrek, skrattade, grät omvartannat. Sambon var nog mest chockad! Helt obeskrivlig känsla, den kommer jag aldrig att glömma!!
Så vi är verkligen superlyckliga, men jag oroar snart ihjäl mig för missfall. Vet att man inte kan påverka så mycket själv vid denna tidpunkt, men jag ber, jag hoppas ,jag bönar; SNÄLLA, låt det gå bra nu!!! <3
Jättegrattis!
Har läst din blogg ett tag nu för jag tycker att du är så tuff som lämnar ut så mkt om dej själv och din längtan. Så stort grattis! Tänk positivt och försök ta det lugnt och njuta, kroppen behöver känna att det är nåt bra som hänt! :)
det ska verkligen bli roligt att följa dig genom graviditeten! Försök att inte oroa dig. DEt finns väl inget som säger att ni skulle få missfall. För du har väl inte fått det innan?
Hoppas att jag är där du är väldigt snart!!
KRAM
Har inte läst här på ett tag, och så har du blivit gravid! GRATTIS!
Förstår verkligen att det är lätt att oroa sig för missfall, skulle jag också göra om jag blev gravid, men det kommer säkert att gå bra!
Många kramar.
Hej! Uppdatera gärna hur det går. Vi har någon vecka emellan BF, så jag följer nyfiket med din blogg. Jag är också jätteorolig hur detta ska gå. Svårt när man väntat så länge på att bli gravid.
