minhogstaonskan

Hej hej på er! Har inte varit här inne på ett tag, har inte velat fokusera så mycket på barn denna gångna veckan. Dels har jag harit sjuk och så har ju mensen varit här och då orkar jag inte tänka på barnproducerande mm. Jag tycker alltid att jag mår som värst de där dagarna precis innan mens samt när den kommer såklart! De dagarna den är här och tiden innan ÄL känns faktiskt bättre, men tankarna finns ju ändå där så klart.

I torsdags började jag äta Pergotime, och imorgon tar jag den sista tabletten. Har ju egen ÄL men läkaren tyckte ändå vi kunde prova den. Dock tycker jag det är lite kontigt att jag inte fått tid för VUL i samband med dessa. Har nämligen forskat runt lite på Familjeliv (livsfarlig sida det där förresten!) och sett att många som äter Pergo får VUL, för att konrollera att man inte producerar för mycket, då risk för flerbörd finns. Dock sa min läkare inget om detta, så jag får väl släppa det helt enkelt. Och faktiskt så känner jag att jag blir hellre med tvillingar än inget alls, så känns det just nu iaf.

Biverkningar har jag inte haft särskilt många iaf, vilket är skönt. Dock känner jag av mina äggstockar, känns nästan som ÄL, men jag vet ju att det inte kommer ännu. Lite illamående med, men kan ju bero på att jag faktiskt varit sjuk! Jag hoppas så himla mycket att detta hjälper oss, längtan är så oerhört stor nu ... Jag har fått veta en hel del i min närhet som väntar barn nu, har rasslat till bara den senaste veckan. De känns orehört hårt och tufft, eftersom många av dessa inte varit tillsamans så länge ... Vi som har varit tillsammans i 10 år, är två ordenltiga människor (ja, man får väl skriva så??), har ett hus som vi renoverar, ett fint hus by the way! =) Båda två har bra jobb, tjänar våra pengar och lever helt enkelt ett bra liv! Varför, VARFÖR fungerar det inte för oss???????????

Jag fattar egentligen inte hur mycket man ska orka gå igenom ... Jag har varit med om en hel del personliga saker innan detta, som jag har tagit mig ur, starkare än någonsin. Jag har nästan varit på botten för några år sedan, mått jättedåligt. Men jag klarade av det, jag blev starkare fick mer insikt. Jag trodde att jag inte kunde må sämre. Nu mår jag dåligt igen, inte alls så som jag mådde för några år sedan dock, jag tror att det gjorde mig starkare att klarar av motgångar och det kanske jag ska vara tacksam för ....? Känns bara så orättvist att detta ska drabba mig, oss. Att jag återigen ska behöva ta mig igenom ett mörker av känslor, förtvivlan och gråt. Hur kan det vara så svårt egentligen?????? Folk ligger ju med varandra till höger och vänster och blir gravida, vi ligger med varadra på EXAKT JUST DE RÄTTA TIDPUNKTERNA FÖR FAN!!!!!!!!!! Så trött på alltihpa nu när jag tänker på det!

Igår fick jag höra de orden igen att jag bara ska försöka släppa det, inte tänka på ÄL osv. MEN DET GÅR INTE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag kan inte släppa det eftersom jag känner av den så oerhört tydligt, och jag får ÅNGEST om vi inte ligger med varandra just då. Ja, jag är väl knäpp, MEN JAG KAN INTE SLÄPPA DET!!!!!!! Och om det är provrör som är det enda som kommer att hjälpa så får det vara så. För ska jag släppa det så får någon operera in något i min hjärna som stänger av alla mina känslor! Så nu vet alla det, och frågar någon om detta igen så vet jag fan inte vad jag gör .....

Förlåt för mitt negatviva in lägg, men allt kommer när man börjar skriva, vilket faktikt är väldigt skönt!