minhogstaonskan

Hej på er ...

Dagarna flyter på, snart helg igen, känns sååå skönt! Mina tankar är hela tiden fokuserade på oss och vårt "barnlöshets"-problem. Fattar inte varför jag inte kan släppa det och slappna av! Tänka att "blir det så blir det". Nej, sån är inte jag. Ska älta allt, stöta och blöta tills hjärnan blir helt slut, själen utmattad och hjärtat sorgset. Varför ska detta hända just oss?? Varför kan inte vi vara ett av de par som har sex och så blir det barn direkt??? Ibalnd undrar jag om vi gjort något fel, är det någon som vill straffa oss på något sätt därute? Har jag ljugit om något, gjort något hemskt, varit en dålig männsika, eller varför förtjänar inte vi lyckan? Sådana tankar kommer upp hela, hela tiden, är skitjobbig!!

Att få det där plusset på stickan, att få känna den totala lyckan, att få gråta av glädje, att få ringa till mamma och berätta, att få ringa till min bästa vän och berätta ... Allt det där känns så himla avlägset, som om det aldrig kommer att hända oss. Jag vet, vi ska tänka positivt, inte tänka de dumma, elaka tankarna. Men det är inte så lätt!! Jag har försökt tänka positivt, jag har försökt intala mig själv att det kommer att ordna sig, men efter ett tag ger man liksom upp ... Man låter de där dumma tankarna komma, ta över, mala runt och etsa sig fast i huvudet. Man vet inte hur man ska känna, vad man ska tänka eller om man ens vågar hoppas. Besvikelsen om blir så total varje månad tar överhanden, lyckan och hoppet göms någonstans där långt, långt inne. Den väntar bara på att få komma ut, överväldiga oss, överraska oss, ta över ... Men NÄR?

För övrigt tog jag ett sånt där urdumt quiz på Facebook där man ska ta reda på vad ens framtida barn kommer att heta, jag vet, så töntigt, men kunde liksom inte låta bli. Och plötsligt blev allt bara så självklart. En vän till mig frågade häromdagen vad vår lille pojk skulle heta om det någon gång blev en pojk. Jag vet inte, svarade jag, vi har inte haft några självklara pojknamn. Men så idag bara stod det där på skärmen, och jag bara stirrade. "Du kommer att få ett barn som kommer att heta LEO". Ja, det var ju så självklart. Leo ...

Nu väntar vi på dig, lille Leo eller lilla Ottilia, vi väntar, vi längtar, vi önskar och vi hoppas att du vill komma till oss snart ...